tycker faktiskt det börjar bli för mycket nu.
vi har försökt så många gånger nu.
jag orkar snart inte mer.
men jag vill inte visa det för er.
då ser ni att jag är svag.
och då sänker ni mig bara ännu mer.
jag måste fortsätta kämpa.
även hur jobbigt det en är.
men jag behöver dig vid min sida för att orka.
du är för långt borta för att kunna hjälpa mig.
det är bara du som förstår.
ingen annan fattar hur jag känner.
inte ens min bästa vän.
det är bara du som kan sätta dig in i min situation.
det låter konstigt men så är det, tyvär.
önskade allt kunde bli bra igen.
att vi kunde ha roligt tillsammans.
allt hände för att inte en av er kunde acceptera ett nej från mig.
ärligt talat, vi kan inte ha det såhär.
jag står inte ut, ni står inte ut, ingen gör det.
vad är det då för mening?
slösar bara onödig tid och energi som vi kan lägga på roliga saker.
men men.
det är som det är.
det är bara att försöka gilla läget och hoppas att allt löser sig.
och att ni inseer hur navida ni är.
för jag har gjort allt jag kan.
skriver denna texten med mina djupaste känslor.
måndag 23 mars 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)


Inga kommentarer:
Skicka en kommentar